Okej. Här kommer det, anledningen till varför jag varit off och
så ledsen. Eller är, rättare sagt. Livet suger stenhårt ibland.

Finaste Leopold har tagits ifrån mig. Andra hästen i mitt liv som
jag verkligen, verkligen, verkligen har fäst mig vid (Hedda är
såklart nummer ett). Jag grät inte ens när vi blev tvugna att
avliva min gamla D-ponny, men nu, jag kan inte sova.

Leo är det enda jag tänker på, så fort jag blundar ser jag honom
framför mig, när jag väl somnar är det honom jag drömmer om.
Sitter här och skriver med tårarna rinnandes ner för kinderna.

Han var perfekt, kunde inte önskat mig bättre. Vi klickade direkt
jag och Leo. Vi riktigt fann varandra.

Men lika snabbt som han tog sig in i mitt hjärta, försvann han
ifrån mig. Jag önskar bara att han hade lämnat mitt hjärta
samtidigt också, men det gör han inte. Han finns kvar.

Jag kollar annonser efter en ny häst, men ingen av dom fångar
mitt intresse, för ingen är Leopold af Steinbock.

Fan. Varför är livet så orättvist ibland?