På söndag gäller det, vad som nästan känns som ett sista försök

till att hitta hästen för mig. Jag längtar och hoppas så.

Ni kan väl för en gångs skull hålla tummarna på riktigt för mig? Nu

måste Gud väl ändå ha straffat klart mig för vad jag nu har gjort för

hemskt för att förtjäna allt som hänt i hästväg, eller?

 

Låt det gå bra. Låt mig få ha hästen hemma hos mig inom en snar

framtid. Att kalla för min. Som ingen kan ta ifrån mig.