Jag gör det, något som jag har saknat oerhört länge nu. Att skriva

och då menar jag på riktigt. Korrekt och fantasifullt.

Det här är något som jag har funderat på länge, att skriva första

raderna är alltid svårast, men jag kom förbi det nu. Äntligen.

Vad det sedan blir av det, det har jag ingen aning om, men att

skriva är en stor del av mig - en stor del av den jag är och som

jag alltid har varit. Mitt sätt att uttrycka mig och förmedla något.

När jag var tolv år skrev jag en bok, på 170 sidor i bokformat, det

var lite min tanke med det här också. Fast med bättre innehåll.

 

Men kommer jag någonsin våga låta någon läsa den? Troligtvis

inte om jag känner mig själv rätt.