lost

Nu har jag en nykastrerad Linus i boxen, har suttit med honom
en stund efteråt och myst lite. Lyssnat på musik och herrn är
väldigt bestämd om vad han gillar för låtar... det vill jag lova!

Sen att det tog minst trettio minuter innan han ens kunde få
lugnande-sprutan, det är en helt annan historia.
 


Eller att han efter sin lugnande-spruta fortfarande kämpade
emot och ställde sig på bakbenen...

...eller att veterinärens assistent sa att hon aldrig varit med
om något värre än Linus (som tur var sa hon efteråt att hon
dock inte varit med sådär jättelänge - tack, det värmer!)

 
Nu är jag dock en erfarenhet rikare. Men jag gick därifrån efter
att dom lagt honom ner, kunde inte förmå mig själv till att se
på när han skars.

Det räckte för mig med att se blodet på handdukarna och i
halmen. Fast jag förväntade mig faktiskt mer blod.
 
Kan också tala om att det här är nog någonting jag aldrig
mer gör om! Absolut inte ensam heller, med allt ansvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0