Trots att Linus är en liten, liten rackare så är han ta mig sjutton

stark ändå. Att få in honom i boxen igår var bara det ett projekt.

När jag gick där med Linus hängandes och bufflandes i grimskaftet

skrattade jag åt mig själv och frågade Henric "hur i helvete vi ska

kunna gå på promenader trettio minuter, två gånger om dagen!?"

Och Anna, igår var en sån stund då du och din kamera skulle varit

med igen. Linus ståendes på bakbenen och min rygg som tja,

hoppade ur led kändes det som.

Tacka vet jag repgrimma. Dom där vanliga skitgrimmorna, usch,

man är ju i princip chanslös!