hej hängläpp

vi har det bra, vi här på landet

Idag har det varit en heldag på landet med hästar och andra djur,
inget att klaga på direkt. Jag och Paulina (samt Leia) tog bussen

i förmiddags för att leva lantlivet fullt ut.

Vi matade hästar:

Vi mockade:

 

 

Vi tog det lugnt i halmen:

 

Och, såklart, så red vi:

 

Nu är jag helt mör i kroppen och har precis stretchat mina ben mot

väggen här i sängen. En syn för grannarna, det.

Snart kommer Anna förbi och så blir det avkopplande snack innan

sängen kallar (vilket den egentligen gör redan nu...)

Heja 2013.

hästplaner

Var ute på en härlig ridtur igår med mamma och jag ska inte

ljuga om att det känns lite i ben och rygg idag. Efter flera år av

uppehåll är man ju ringrostig.

Så planen just nu är att lära känna dessa två underbara hästar,

genom att rida ut till en början (varken hästar eller ryttare har

varit igångsatta, hehe).

Linus, den lilla ponnyn med den största viljan, ska "tämjas",

haha. Han hade nog blivit en bra tävlingsponny, hans psyke

är det starkaste jag har upplevt hos en häst. Tur för honom

att han är så jäkla söt:

 

 

Och Ronja, världens coolaste och mest nyfikna, lilla ponny.

Hon gör allt så lekande lätt. Är inte rädd för någonting och

älskar att vara med. Så planen för henne är väl att börja gå

längre promenader i grimma.

Själv ska jag skaffa ridhuskort så att jag så småningom kan

börja träna lite mer ordentligt med Linnie och Alfons. Längtar

tills jag har en "vanlig" sadel till dom, just nu har dom bara en

varsin westernsadel, bekvämt, men lite förhindrat.

Hedda kan väl anses lite som pensionär, men visst behöver även

hon få motioneras. Dock krävs det inget jobb med den underbara

hästen. Hon får vara lite av en förebild för unghästarna.

Känns som att jag har fullt upp i år? Jajamen.

photobomb: linnie och alphonso

allt blir bra tillslut

Detta året har varit ett bra år, visst har väl allt gått upp och ner som en

jäkla berg-och-dalbana, men vi får inte glömma att i slutändan så står

jag nu här med hela fyra nya hästar, hur gick det till?!

Först fick jag ju dessa två:

 

Och sedan dessa två:

 

För att inte glömma att jag även fick världens bästa valp:

 

 

Och så blev jag ju även sambo med min kära pojkvän i en lägenhet

som vi båda älskar. Ett bra år tillslut, så nu tar jag med mig allt det

här till 2013 och förmodar att det kommer bli ett kanon-år!

 

För det har jag ju verkligen byggt upp för. Allt värt det i slutändan.

nu välkomnar vi varmt

pssst

i wanna scream till the words dry out

Söndag idag. Ni vet ju vad det innebär. Jag har varit och provridit en

underbart söt häst. För en gångs skull tror jag verkligen ni höll alla

era tummar för mig, så det tackar jag för!

Det gick hur bra som helst, han verkar verkligen vara hästen för mig

utan tvekan. Jag kan inte ens äta så glad jag är, ha ha.

 

Vi ska åka dit en gång till, förhoppningsvis till helgen senast för att

Minna också ska få testa honom i så fall.

Om vi nu skulle köpa honom lovar jag bättre uppdatering, då har jag

liksom något roligt att skriva om och inte bara fest, fest, fest...

Nu kommer snart polacken hit och så ska det snackas lite skit, jag

lovar att uppdatera mer så snart jag vet mer också!

skärpning, sista chansen nu?

På söndag gäller det, vad som nästan känns som ett sista försök

till att hitta hästen för mig. Jag längtar och hoppas så.

Ni kan väl för en gångs skull hålla tummarna på riktigt för mig? Nu

måste Gud väl ändå ha straffat klart mig för vad jag nu har gjort för

hemskt för att förtjäna allt som hänt i hästväg, eller?

 

Låt det gå bra. Låt mig få ha hästen hemma hos mig inom en snar

framtid. Att kalla för min. Som ingen kan ta ifrån mig.

dreams can come true

Anna, Måns och Angelica har precis lämnat mig så jag sitter

nu ensam i lägenheten med Akilles och Leia.

Vi ska sova här inatt och åka ut till Billesholm imorgon igen,

har ju hästar att ta hand om:

Förhoppningsvis kommer Henric hem snart, ni vet ju hur mycket

jag avskyr att vara ensam.

linus och ronja som föl

someone has to draw the line

Att bo såhär öde är helt galet för mig som alltid börjar krypa

på väggarna så fort jag är ensam. Klarar inte av att vara själv.

Vill ha någon att snacka skit med, som jag alltid har hemma

på Dalhem. Kedjeröka lite, dricka boost, ja ni förstår.

Sitter i min ensamhet och pumpar musik, funderar på hur

sjutton jag ska överleva en vecka till utan mitt sociala liv.

Jag menar, såhär fick jag röka min första cigg idag:

 

Tur att jag inte heter Tyra Sjöstedt, då jävlar hade jag nog fått

höra en massa om hur hemsk jag är som röker i stallet.

Vill ni veta en hemlis? Ibland askar jag i boxen. Tihi. Busigt

va? Och självklart vet jag om brandrisken, vet inte hur många

gånger jag satt eld på boxarna nu... noll kanske?

 

Och vad beträffar Herr Linus så vill han jättegärna smaka på

mina ciggaretter, dock är han för ung så det får vänta lite.

linus och ronja 2

lost

Nu har jag en nykastrerad Linus i boxen, har suttit med honom

en stund efteråt och myst lite. Lyssnat på musik och herrn är

väldigt bestämd om vad han gillar för låtar... det vill jag lova!

Sen att det tog minst trettio minuter innan han ens kunde få

lugnande-sprutan, det är en helt annan historia.

 

Eller att han efter sin lugnande-spruta fortfarande kämpade

emot och ställde sig på bakbenen...

...eller att veterinärens assistent sa att hon aldrig varit med

om något värre än Linus (som tur var sa hon efteråt att hon

dock inte varit med sådär jättelänge - tack, det värmer!)

 

Nu är jag dock en erfarenhet rikare. Men jag gick därifrån efter

att dom lagt honom ner, kunde inte förmå mig själv till att se

på när han skars.

Det räckte för mig med att se blodet på handdukarna och i

halmen. Fast jag förväntade mig faktiskt mer blod.

 

Kan också tala om att det här är nog någonting jag aldrig

mer gör om! Absolut inte ensam heller, med allt ansvar.

linus och ronja 1

stuck on you

Klockan tre kommer veterinären hit och kastrerar Linus,

jag är sjukt nervös. Har aldrig varit med om liknande förut.

Här på bloggen har ni roliga bilder att förvänta er, eftersom

jag inte har en aning om jag kommer kunna blogga senare

så har jag tidsinställt lite.

Bland annat inlägg med bilder på de här två:

Har också slängt ihop lite fölbilder på Linus och Ronja
som kommer att visas i bloggen så småningom.

Se det som kompensation.

to cool for school

Jag måste erkänna att jag saknar min kära balkong. Nog 

för att landet är underbart...

...men det känns lite fult att stå och smygröka hos hönsen

och hästarna för att undvika höstvädret.

Dock har man ju sällskap av världens mest nyfikna Ronja:

 

 

Som igår när vi skulle sätta upp extra-lampor i en av boxarna

och Ronja trasslar in sig i alla kablar utan att bry sig.

Ett och ett halvt år gammal. Helt ohanterad. Med sladdar runt

bakbenen och hovarna. Coolast någonsin.

Jag tror bannemig att vi hittade en Hedda Hopper två.

ohanterad hingst

Aldrig mer en hingst, säger jag bara. Idag kastreras min lille

vilde Linus. Skönt.

Dock krävs det nu några veckors jobb och uppvaktande ifrån

min sida, Linus behöver motioneras varje dag... vilket inte är

sådär busenkelt med en häst som inte kan gå i grimskaft ens.

 

Trots att Linus är en liten, liten rackare så är han ta mig sjutton

stark ändå. Att få in honom i boxen igår var bara det ett projekt.

När jag gick där med Linus hängandes och bufflandes i grimskaftet

skrattade jag åt mig själv och frågade Henric "hur i helvete vi ska

kunna gå på promenader trettio minuter, två gånger om dagen!?"

Och Anna, igår var en sån stund då du och din kamera skulle varit

med igen. Linus ståendes på bakbenen och min rygg som tja,

hoppade ur led kändes det som.

Tacka vet jag repgrimma. Dom där vanliga skitgrimmorna, usch,

man är ju i princip chanslös!

the pony from hell

happy monday

Nu jädrar händer det grejer, telefonsamtal hit och dit, på

fredag hämtar vi hem två bedårande ponnyer.

Världens sötaste hingst och ett supergulligt skäcksto.
Gissa om Hedda kommer att bli glad?

 

Egentligen skulle vi bara köpa stoet, eftersom att vi tyckte

det blev lättare så. Hingsten var sjukt snygg och jag bara

smälte när jag såg på honom.

Men ägaren tyckte det kändes så bra med oss och erbjöd

oss båda två till ett pris som knappt existerar, så jag och

mamma funderade lite... och...

...fan, det gick ju inte att säga nej! Hingsten var ju också

så jäkla bedårande. Dock ska han kastreras snarast.

Så på fredag är vi ägare till ytterligare två Shetlandsponnyer,

som vi ska jobba med från scratch, knappt hanterade.

Så roligt och spännande!