Helt sjukt att det är Oktober redan, var tog hela detta året

vägen nu då? Jag hinner aldrig med längre.

Den första Oktober. Det innebär att jag och Henric har hela

tre-år-och-tio-månader just precis idag. Knäppt.

Vi börjar sakta men säkert närma oss fyra år, som mormor

sa till mig "konstigt Melinda, att du fastnade så för första

killen du blev kär i."

Eller när min mormors bror hälsade på i somras och jag

presenterade Henric som min pojkvän och sa att "ja, ni

träffade ju aldrig honom när ni var här sist" varpå han

säger: "För två år sedan? Har du samma kille?!"

 

 

Medan vi står på samma stadiga punkt, ser vi krossade

hjärtan och uppbrott runt omkring oss, vi bara ser på.

 

Och jag hoppas att det förblir så.