Det är jättesvårt att skriva någonting här, något vardagligt, som alltid.
Något om hur jag försöker undvika att diska in i det sista för att det

är tråkigt, eller att Leia ligger och sover i sängen, kanske till och med

att Henric spelar match just nu mot idioten som hotade att slå honom.

Mina tankar är inte alls där, fast jag vet att jag har saker jag måste göra

idag vill jag bara sätta hörlurarna i öronen, ta med mig mitt lilla hjärta till

grönområdet och fly undan verkligheten lite med den där spellistan.

 

Vissa dagar är bara sådana här dagar, då jag kan filosifera över allt som

någonsin hänt i mitt liv. Hur jag hamnade här jag är idag. Tänka på alla

underbara minnen, som samtidigt gör ont, för att de är just vad det är,

endast minnen. Ingenting som kommer åter.

Le för mig själv, med tårar i ögonen. Sorg och glädje på samma gång,

känna rädsla inför framtiden, men samtidigt veta att jag klarat mig såhär

långt och att det måste betyda någonting.

Ångra alla misstag jag har gjort i mitt liv, men samtidigt var tacksam över

att jag begått varenda ett, för att jag lärde mig. Blev en bättre människa.

Känna avsky mot de personer som svek mig, men samtidigt uppskatta

just de personerna för att jag nu har bättre människor i mitt liv.

 

 

Och jag vet, innerst inne, att jag aldrig kommer att få ro ifrån er så länge

jag inte berättar hur jag känner. Tiden är inne, for what it's worth.