Gårdagen spenderades ute i Billesholm med Minna och alla hundar.
Leia var helt slut när vi kom hem till lägenheten igen, helt förståeligt.

Akilles var överlycklig och visade verkligen hur mycket han saknar

mig, stackaren. Han var ju min lilla valp förut, minns det som igår.

Dock är han en riktig lantis. Han skulle aldrig klara att flytta in till

stan igen, han älskar att bo därute med mamma.

Det var därför jag tog beslutet om att Akilles fick vara mammas hund

för kanske två år sedan nu.

 

 

Och nu har jag lilla Leia, jag som alltid oroat mig för hur jag någonsin

skulle kunna älska en hund som Akilles, eftersom han var min.

Men när jag ser hur mycket Leia har fått ifrån sin pappa går det, hon
är en Akilles fast i tjejform istället.

 

 

Mitt lilla hjärta, som lärde sig springa uppför trappor vid sju veckors

ålder, det är helt otroligt.

 

Där slog hon sin pappa med häst(hund?)längder i alla fall.