I föregående inlägg fick ni se en bildbomb på min gamla och
mycket speciella C-ponny Armane.

Tänkte lägga ut lite bilder på tidigare hästar jag har haft eller
tränat. Det kanske kan vara skoj?

Nu ska jag ut till Hedda. Tänkte mocka och pyssla om henne
lite innan vi ska gå på promenad för att möta Henric.

Har också glömt att berätta en rolig nyhet, för mig då, ha ha.

Coming soon.

I söndags hände också något bra. Finaste Paulina fick nycklarna
till sin mysiga lägenhet på Stattena, därför begav jag mig dit för
att spendera första natten med henne.

Hennes mamma tog med oss till Maxi där hon lät oss fylla korgen
med cola, chips, kladdkaka, glass, energidryck osv. Allt som krävs
för en perfekt första kväll och natt i Paus nya hem.

Vi gosade ner oss i soffan och myste till 2 and a half men. Det
blev mycket skratt, lite depp och djupa samtal.

Tänkte bara meddela att imorgon börjar jag skriva som normalt
här igen. Får försöka lägga denna tråkiga historian bakom mig.

Finns ingenting jag kan göra åt saken och för att jag ska må
som bäst tjänar det ingenting till att älta.

Jag får helt enkelt hålla tummarna för att det snart kommer in
en häst i mitt liv som stjäler tillbaka mitt hjärta ifrån Leo.

Håller ni tummarna med mig?

Jag förstår att ni undrar varför Leo togs ifrån mig. Ärligt talat så
undrar jag samma sak, men jag ska ta det ifrån början. Det är
en sjukt invecklad historia och jag förstår den knappt själv.

Till att börja med, vi fick Leo som foderhäst av A, vi fick se att
A hade ägarbevis och allting, vi skrev kontrakt och så vidare.

Efter att vi haft Leo ett tag ringer B och säger att det är hon som
äger Leo. Jaha, tänker vi, har vi nu en stulen häst i hagen?

Då visar det sig att när A övertog Leo av B så stod det i deras
kontrakt att om A någonsin blir skadad och inte kan ta hand
om Leo själv blir B ägare igen. Olyckligtvis är ju A nyopererad.

B och hennes mamma C lovar oss att vi ska få behålla Leo ändå
trots allt eftersom de själva inte kan rida. Dom bedyrar att dom
endast vill komma och hälsa på och skriva ett nytt kontrakt.

Visst säger vi, det förstår vi ju. Så B och C kommer hit, har
kontraktet med sig och hälsar på Leo. Vi bestämmer att nästa
dag ska vi höras igen för att bestämma mer.

Det går en timme efter att dom har åkt så ringer B och säger
att dom vill ha hem Leo för att dom vill se att han verkligen mår
bra (att tillägga är att B och C inte har brytt sig om Leo på flera
år, de har en häst till som dom lämnat iväg för att dom skiter i
sina hästar, B bor mitt inne i Malmö stad liksom...) och ifall
jag ville fick jag komma hem till C och rida på Leo.

Jag och mamma kände att nej, för helvete. De här människorna
kan nog klassas som de äckligaste jag har träffat i hela mitt liv.
När dom kom och hälsade kände jag direkt att allt inte stämde.

B och C kommer efter några timmar och hämtar Leo, utan några
som helst grejer med till honom (eftersom att utrustningen vi fick
med Leo tillhörde A), C påstår att det ska "ingå en sadel med hästen"
som om Leo vore något jävla objekt osv.

Leo vägrade gå in i transporten på minst fyrtio minuter och de
här människorna påstod att de kunde PNH och att dom kände
Leo innan och utantill osv, osv. Skrattretande.

Det hemskaste av allt var när Leo tittade på mig med sina stora
svarta ögon med en blick som vädjade om hjälp, men det fanns
ingenting jag kunde göra. Jag kände mig så jävla värdelös.

Och nu får jag aldrig mer, i hela mitt liv, se Leopold igen.

(Använde A, B, och C istället för namn för att inte hänga ut någon,
fastän B och C egentligen inte förtjänar skyddad identitet.)

Okej. Här kommer det, anledningen till varför jag varit off och
så ledsen. Eller är, rättare sagt. Livet suger stenhårt ibland.

Finaste Leopold har tagits ifrån mig. Andra hästen i mitt liv som
jag verkligen, verkligen, verkligen har fäst mig vid (Hedda är
såklart nummer ett). Jag grät inte ens när vi blev tvugna att
avliva min gamla D-ponny, men nu, jag kan inte sova.

Leo är det enda jag tänker på, så fort jag blundar ser jag honom
framför mig, när jag väl somnar är det honom jag drömmer om.
Sitter här och skriver med tårarna rinnandes ner för kinderna.

Han var perfekt, kunde inte önskat mig bättre. Vi klickade direkt
jag och Leo. Vi riktigt fann varandra.

Men lika snabbt som han tog sig in i mitt hjärta, försvann han
ifrån mig. Jag önskar bara att han hade lämnat mitt hjärta
samtidigt också, men det gör han inte. Han finns kvar.

Jag kollar annonser efter en ny häst, men ingen av dom fångar
mitt intresse, för ingen är Leopold af Steinbock.

Fan. Varför är livet så orättvist ibland?

Ursäkta att jag inte har skrivit någonting här, men har inte mått så
bra och nu menar jag psykiskt. Humöret är inte på topp direkt.

Jag kommer att berätta varför i nästa inlägg. Kan säga att det har
gått åt en hel del tårar sedan i söndags.

Fy fan, för vissa människor.

Dagens planer är att mocka, få hit hovslagaren och sedan sticka
in till Henric för att fixa mig inför Carolines nittonårs-middag.

Efter middagen kommer killarna (bland annat Henric) och förfestar
med oss innan vi ska bege oss ner till vårat VIP-bord på Perrongen.

Sedan blir det Cardinal och efter det är det nog hög tid att gå hem
faktiskt. Skulle jag gissa på nu i alla fall.

Blåser sjukt mycket idag, så det är inte så kul att ge sig ut och
rida i detta vädret. Måste, måste, måste skaffa ridhuskort!

Såg att Hööks just nu har 100:- i rabatt om man handlar för
minst 500:-. Inte illa pinkat. Så jag kikade snabbt på deras
utbud av täcken och hittade det nedan, billigt och så hade
det även fått bra betyg. Score?

Något att fundera på kanske.

Igår kom min syster hit med sina små hundar, Stella och Kendra.
Akilles blev glad som tusan över att ha någon att leka med.

Jag och Minna sadlade Leo så att hon skulle få testa rida honom
för första gången. Det gick bra, men hon tyckte han kändes lite
för pigg så jag hoppade upp sen.

Han är så glad över att få komma ut och speciellt när han får
springa, men han lugnar ner sig snabbt om man låter honom
skritta på långa tyglar så finner han sig i det.

På kvällen åkte jag in till Dalhem och träffade Paulina och även
Angelica en snabb-snabbis.

Hann även med lite mys med min älskling innan det var dags
att åka hem igen imorse.

Nu är det en superglad Melle som skriver. Superduperglad.
Har varit ute och ridit Leo för första gången, wow! säger jag bara.

Det var en överpigg häst jag hoppade upp på, men det var inget
jag märkte i början, för han stod helt stilla och gick på långa
tyglar när vi red iväg, men när han väl fick galloppera fick han
smak för det och ville inte riktigt sluta, ha ha.

Jag är mer van vid lata hästar som går och sover när man
är ute och rider, som tar några galoppsprång och sen somnar
igen. Inte alls som Leo, som säger "mer, mer, mer!"

Det är synd att vi inte har tillgång till paddock, för nu kunde vi
bara rida fram och tillbaka på våran raksträcka här utanför
då det är enda vägen där underlaget är ok just nu.

Han är underbar, min Leopold.

Jag och mamma har ätit god mat och tittar på Innebandy.
FCH-Storvreta. Wow, säger jag bara.

Just nu står det 6-1 till FCH. Heja!

(Och Henric är väldigt snygg på tv, ha ha!)

Nu har jag och mamma röjt undan bland alla våra hästgrejer.
Hittade en massa förlorade saker, ha ha. Underbart.

Leo blev några saker rikare, om man säger så. Rotade fram
täcken, schabrak, vojlockar, gummisnoddar och allt möjligt
till honom. Här råder ju ingen brist på saker i alla fall.

Och Nadyas grejer åkte ner i en flyttkartong, ha ha.

Som jag nämnde i föregående inlägg ska Nadya förhoppningsvis
bli hämtad i helgen av sina ägare fastän kontraktet inte löper ut
förrän i augusti.

Anledningen till detta är att ägarna har varit oärliga med vilken
typ av häst Nadya är. Visst är det något jag skulle kunna jobba
med, men jag har faktiskt inte orket till att träna bort alla dessa
beteenden med ett nervvrak på tjugotre år.

När jag från början mailade med ägarna lät allt helt underbart
och framförallt okomplicerat, det gick hur bra som helst att rida
ut på henne ensam osv.

But no, no, no, it turns out. Nadya kan inte ens stå i hagen själv
även om hennes hästkompis står på andra sidan staketet.

Så länge man hade henne i hagen kunde du rida, rykta och
allt det där utan problem, kan räkna på ena handen hur
många gånger jag har haft grimma på henne, eftersom att
hon följde mig som en hund. Använde endast blicken för att
flytta på henne. Det var wow, men också det enda.

Och nu när Leo kom flippade hon ur totalt. Allting är kaos,
så vi har gett upp. Vi orkar inte. Hon är inte en snäll häst,
det är bara att inse. Som jag sa tidigare, jag har inte ork
eller tid att jobba bort alla hennes dåliga sidor, det blir
som att lära en gammal hund sitta.

Jag lägger hellre ner min tid på mig och Leo, att vi ska bli
ett team. Vill ge honom allt jag har och kan istället.

Henric lämnade mig för snart en timme sen och nu sitter jag här
ensam, lämnad åt mitt öde, med mr Pratar-i-Skype-dygnet-runt...

Känner mig sjukt hängig idag och misstänker att en rejäl förkylning
är på väg. Usch. Jag orkar inte vara sjuk.

Tänkte ändå ta tag i mig själv och röja lite bland alla hästsaker vi har.
Packa ihop Nadyas grejer vore också en bra idé då hon åker hem
nästa helg. Kan berätta i ett inlägg om varför.

Är nyligen hemkommen ifrån en väldigt trevlig utekväll på
stan med världens bästa tjejer och killar.

Förfesten ägde rum hos Isabelle där det som vanligt blev
pyramiden och ett x antal vodka/redbull. Mums!

Sedan bar det vidare ut på stan för att roa oss i nattlivet
med goda drinkar, öl och cider. Hoppas innerligt på att det
här inte slår tillbaka allt för hårt på mig imorgon bitti.

Roar mig just nu med att skriva till idioter på Facebook (inte
för att jag bryr mig, utan bara för att det är roligt att vara
elak lite då och då) och tänkte se ett avsnitt av Oz innan
jag kryper ihop bredvid min älskade Henric och somnar.

(Inte för att jag kommer att få sova så länge med tanke på
att energidryck gör mig helt sömnlös...)

Och nu tänker ni "hur orkar en påverkad människa blogga
och speciellt skriva sådär korrekt svenska?"

What can I say?

I'm good.

Har nött igenom flera avsnitt av en av mina favoritserier, Oz.
Väntar på att tiden ska gå, för senare kommer Paulina hit
och så ska vi kolla på Hip Hip Hora. Yay!

Nu är det äntligen lov i en vecka och sedan följer tre veckors
praktik. Ingen skola på en hel månad. Kan bli ganska skönt.

Och jag går på lov med gott samvete. I did well.

Nu har jag och mamma sagt godnatt till alla djur och nu är
det bannemig dags att säga godnatt till mig själv.

Upp relativt tidigt imorgon. Om bussar och tåg ens går.

(Chaos, you know.)

Kollade på de två första avsnitten av Top Model Sverige igår.
Blev förvånad över att det var så många söta tjejer med faktiskt.

(Jag tycker sällan att deltagarna i Top Model är snygga och är
det någon snygg med åker den personen oftast ut först...)

Jag hejar än så länge på Nina, för hon är så ödmjuk och gullig.
Lite småkorkad på ett roligt sätt och ett härligt minspel när hon
pratar. Sen är hon ju såklart sjukt vacker med, vilka drag!

Annars måste jag också säga att Jennys utseende är to die for
och Klara är ju också en favorit.

(Men frågan är vad fan Sibel gör där?)

Idag var min buss hela 42 minuter försenad. Jag struntade i det.
Hade bara en lektion och inte fan var det värt det från början,
ännu mindre när jag upptäckte att buss och tågtrafiken var
rena rama kaoset...

(Som jag sa till Henric tidigare, snön är precis som Jokern i
Batman. Den dyker upp och allt blir kaos. True story!)

Istället har jag myst med alla djur vi har, kollat 2 and a half
men, garvat åt det som vanligt, promenerat med Leo osv.

Proceed. I will.

Har precis varit ute och slängt ut hö till hästarna i hagen samt
myst lite extra med Leo. Underbart.

(Och lekt med Akilles i snön, det får inte glömmas. Han älskar
det verkligen! Tur att någon blev glad över ovädret...)

Nu ska jag sitta här på min favoritplats och ta det lugnt innan
det är dags att bege sig ut i det kalla nästa gång.

Men vackert är det i alla fall.

Hade en sjukt rolig kväll igår. Det tackar vi Jacob för!
Och självklart Isabelle med som stod för förfesten.

Avslutade kvällen med fyllekäk på McDonalds med bland
annat Frida och Martin. Gott.

Har inte kunnat sova inatt. All konsumtion av energidryck
höll mig vaken till alarmet ringde halv nio.

Då fick jag packa ihop mina grejer och sätta mig på bussen
till Hyllinge (hur dåligt jag än mådde). Colan räddade mitt liv.

Väl hemma stod finaste Leopold och väntade på mig.
Ska gå ut och fotografera honom sen och lägga upp här.

Nu - mer cola.

Sitter i skolan med Angelina. Hon pumpar usel musik (som vanligt)
samtidigt som hon läser ragecomics på albanska.

Jag själv har precis pluggat röven av mig, typ, nä. Nästan. Nu
vill jag bara hem och äta.

För vem fan äter korvgryta med bönor?

Men så slutar vi inte förrän 15.30...

Känner att en cigg är välbehövd.

Nu är det hundraprocentigt att jag får fina Leo. Han kommer
hem till mig antingen på lördag eller söndag. Längtar!

Just nu är det Leo som vandrar i mina tankar.

Dag och natt.

Sådär ja, ännu en skoldag avklarad. Ska inte klaga då vi började
klockan tio och slutade tolv.

Har påbörjat en debattartikel i Svenska B, jag skriver om att vi
borde ha artonårsgräns på Systembolaget. När jag är klar kanske
jag lägger upp den här, så får ni läsa mina för-argument om ni
nu satt och tänkte att jag är helt slut i huvudet som tycker så.

Idag blir det plugg inför Religions-provet imorgon. Judendomen.
"Kul", men jag kan en del redan så det ska väl gå fort.

Senare ska jag och Henric kolla Batman Begins. Han har sett
Dark Knight tusentals gånger, men aldrig Begins... Så då är
det fan dags för det nu tycker jag.

Jag och min älskling har nyss kollat klart på en av världens bästa
filmer. Batman - The Dark Knight. Oh. Ruskigt bra!

(Och så har jag en sjuk crush på Jokern.)

Denna dagen har bestått av skola, mys med Anna och Angelica
samt en trevlig pratstund med fina Paulina på Ica.

Jag har jävligt härliga vänner ändå.

Och en underbar pojkvän.

Snart är det dags för mitt nya favoritprogram. Hehe.

(Hur gammal var jag nu igen?)

Idag var jag och mamma i Asmundstorp och kollade på hästen
jag skrev om tidigare. Det gick såhääääär bra och ägaren kommer
hem till oss på lördag, då ska vi skriva kontrakt! *Happyface*

Som jag har längtat. Och drömt. Om det här.

Fina Leopold.